"Max"

Jag är 22 år gammal och uppväxt på Törnrosen, Rosengård. Jag och min familj flyttade hit i slutet av 90-talet. Då var jag bara 10 år gammal.

Mitt första intryck av Sverige var att det var rent och vackert, man såg ingen fattigdom någonstans. Jag och min familj trivdes jätte bra!

Tyvärr kom jag in i fel umgänge efter bara ett par år. Jag började märka missnöjet hos människorna som hade bott här lite längre än vad vi hade gjort. Speciellt killarna jag umgicks med. Vissa av dom var inte riktigt kloka och jag kände mig mer eller mindre tvingad in i den här världen.

Jag sket i hela högstadiet, jag och mina så kallade vänner rökte på, drack, misshandlade och rånade folk ute på stan, gjorde t.o.m inbrott! Dom här sakerna skedde nästan varje dag.

Mitt liv i högstadiet kommer jag aldrig få tillbaks, jag kommer inte få ändra på mina misstag. Men som folk har sagt till mig; jag kan ändra på det jag gör i nutiden. 

Nu letar jag jobb för fullt, jag får hoppas på att dom inte kollar mitt brottsregister under jobbintervjun. Jag vill göra någonting åt folket som har det svårt där ute, precis som jag hade det.

Någonting jag är väldigt tacksam över är att min familj aldrig vände sig emot mig efter att jag har lagt i så mycket knipa, nu är dom vid min sida hela vägen. Det är väldigt viktigt att ha föräldrar som aldrig ger upp hoppet.

Och sist men inte minst vill jag tacka Mitt Område som har orkat höra det här och ska lägga upp det, fortsätt med det härliga jobbet. Har aldrig hört talas om Mitt Område förens nu faktiskt. Men nu gäller det att följa den här nättidningen!